”Krav på språkkunskaper och bonusar till de som orkar lära sig svenska är väl inte vad jag kallar för krav precis.” Var en kommentar jag fick ifrån en högerextremist på frågan huruvida den nuvarande invandrarpolitiken är bra eller dålig.
Det verkar finnas ett konsensus att den föregående regeringens integrationspolitik inte var särskilt lyckad. Där den en tongivande problemkällan varit att den föregående regeringen har haft ett tydlig budskap som går under parollen ”vi skall tycka synd om dem som kommer hit”. Underförstått följer därav att en person vi tycker synd om går det inte att ställa krav på utan skall istället handskas med silkesvantar i alla lägen. Att kategorisera en grupp som svaga utan skälig grund är förnedrande mot flyktingen i fråga, invandrarna som bor i Sverige och svenskarna.
Om du flyr ett land med krig och fasa till Sverige, vad vill du fokusera på i ditt nya land? Älta, resten av livet, om hur förskräckligt det har varit eller få positiv syn på framtiden kopplat till en delaktighet och samhörighet i det nya samhället? Svaret är nog ganska givet, men någonstans i debatten verkar detta inte riktigt ha fångats upp?
Sabuni och regeringens budskap är att invandrare berikar Sverige, alltså sluta se invandrare som en kostnad. Detta budskap är riktat mot högerextremistiska partier som livnär sig på att visa i siffror hur mycket flyktingpolitik och invandrare kostar utan att redovisa inkomster och intäkterna och därmed skrämma upp stämningen i Sverige.
Vidare är denna regering tydlig med att vi skall ställa krav på de nyanlända och inte försätta dom i tycka-synd-om-fällan. Detta tycker jag är en 180-grads skillnad i en positiv riktning. Dessvärre verkar Sabuni och Rojas har värdelösa pressekreterare och kommunikationsstrateger vilket ha lett till att deras budskap har förvrängts totalt där ovan skrivna citat är det enda som har kommit ut till allmänheten.
Andra bloggar om: politik, samhälle, sverigedemokraterna, invandrarpolitik, främlingsfientlighet
