Något jag älskar är att debattera med människor som tror att de förespråkar en anständig och sund uppfattning, men i själva verket befinner sig i den yttersta extremen.
”Den som ser sig själv som svensk och som ses som svensk av andra” - är enligt Sverigedemokraterna den definition som bör vara gällande för invandrare som kommer till Sverige. Om vi gör en liten analys av Sverigedemokraternas sats:
- ”den…” innebär alltså vem som helst alltså även icke svenskar kvalar in – bra!
- ”… ser sig själv som svensk…” hittills är vi överens med vad jag själv har definierat
- ”…och ses som svensk av andra”
- Vilka är dessa andra som hänvisas till?
- Vem kvalificerar dem?
- PÅ vilka grunder avkunnas domen om svenskhet eller ej?
Och det är här jag är extremt kritisk eftersom definitionen faller på sin egen logik. Om jag tycker att jag är svensk, kommer alltid någon annan kunna tycka att jag inte är tillräckligt svensk, vilket leder till att jag därmed inte får vara svensk. Alltså ingen kan bli svensk enligt denna definition? Men det var kanske syftet…bara jag som inte har förstått det. Men vad är alternativet skall vi tvingas tillgripa objektiva attribut t ex minst 10 hopp av små grodorna under midsommar eller så är medborgarskapet i fara?
Min syn på saken är: Rätten att blir svensk innebär att den nyanlände har för avsikt att bygga ett beständigt liv i Sverige och därmed är svensk. Nationalitet är ingen hatt du tar på dig för att övriga omgivningen skall uppfatta dig som ”fin i hatten” det är ett sätt att leva i ett samhälle.
Det alltid kul och se hur Sverigedemokraterna försöker polera sin fasad med nya teser och dogmer. Faktum kvarstår dock: Sverigedemokraterna är ett missnöjesparti som spelar på den förenklade vanföreställningen att massinvandringen är roten till allt ondo.
Andra bloggar om: politik, samhälle, sverigedemokraterna, invandrarpolitik, främlingsfientlighet
